Jag kan inte säga annat än att tiden med Rick och piraterna var fantastisk. (Det låter som om vi har graduerat från skolan, kära nån.)
Vi var ett tjugotal, några kom och gick, och när jag var mer bekväm med alla dessa människor jag aldrig hade talat med förut hade jag inget annat än roligt.
Trött och glad kom jag sedemera hem efter tal, flygbladsutdelning och middag och kokade te åt en hårt arbetande partiledare. På oprder kom han senare ut och satt och talade med mig i soffan på personlig nivå - och han är alldeles underbar även utanför politikens ramar. Vi har även ett par gemensamma förtjusningar; fåglar och te, och Artemis accepterade honom som en i flocken. Alastor var lite mer reserverad, men jag vet ju att han egentligen föredrar damer.

Dagen efter kom vi på att vi inte alls behövde åka inom Växjö, bussen till Halmstad går ju via Alvesta så herr Falkvinge fick en och en halv timme på sig att jobba på morgonen, efter en trevlig frukost för två.

Also, lite i efterskott: jag har inte legat med Rick Falkvinge, jag röstar Pirat i alla fall, kära Politikerbloggen.

Eftersom jag ändå är inne på Kapten R, har ni läst hans tjusiga blogginlägg om domaren i TPB-målet? Satir i en av sina bästa former.

Åh, vad förväntansfull jag är!
Om tolv timmar ska jag träffa mina kära pirater, ett helt gäng för första gången, och en kvart senare kommer Falkvingen med tåget!

Jag tror att det blir en kalasrolig dag. jag älskar pirater. Det har jag sagt innan, no?
Nu ska jag gå och lägga mig och lyssna på Pang Prego. Puss!

Jag älskar pirater.
Förvisso inte så förvånande, emedan jag är ordförande i Ung Pirat Växjö, men det finns en handlingskraft och en viljestyrka som är så imponerande att jag säkerligen hade varit överförtjust i vilket fall som.

Även om TPB har dömts idag förlorar ingen modet - piraternas ljuvliga sarkasm genomsyrar Internet. På copyriot.se kan man se vad som anses om Wasted, bland annat, och överallt finns kommentarer, bloggar, artiklar om denna cirkus.

Många har redan skrivit fantastiska saker om det här, så jag ska inte slösa mina ord alltför mycket. Men Piratpartiet har fått i snitt 500 nya medlemmar sedan klockan elva. Tre timmar, det ni!

FÖRRESTEN,
alla som känner mig vet hur jag älskar att förfäras över Scientologerna, och att Anonymous är en mysig organisation. Det har nyligen skrivits ett vackert brev i Anonymous-anda som länkas på keyboardrebellion.net och är sanslöst roligt. Läs det, det är kul!

puss&kram, nu ska jag fortsätta skype-a med mina favoritpirater och vänta på Falkvinge.

Jag känner mig less och håglös och har inte riktigt lust.

Jag saknar gymnasietiden med tusen "bästa vänner", men jag är så oerhört utbytbar och hänger ganska löst. Å andra sidan törs jag inte riktigt fästa mig vid någon, vilket kanske är anledningen.

Men jag saknar tiden då folk frågar mig om jag vill med ut. Eller komma hem till dem. Det är alltid jag som frågar, alltid jag som bjuder in, och skulle jag sluta med det skulle jag aldrig träffa folk.


Jag är gnällig och ledsen, jag vet, men jag är sådan. Ledsen, mest. I princip varje dag, och jag tror inte att det finns något som riktigt kan hjälpa förutom den enda människan i den här världen som sätter mig före allt annat, till och med före sin pojkvän.

Jag saknar dig så mitt hjärta vill brista, älskling. Du är den enda som förstår varenda millimeter av mig, den enda som förstår alla mina fånigheter. Jag finns inte utan dig.

Min mormor ramlade och fick en spricka i bäckenet i torsdags, så hon ligger på lasarettet över helgen. Jag ska snart in och hälsa på henne, älsklingstanten, och jag känner mig alldeles sjuk av ångest över att hon inte är hemma och mår bra.

Tydligen har hon morfinplåster som gör henne alldeles koko i ballongen också. Jag gillar inte när min mormor är lurvig i huvudet, det gör mig så bekymrad över framtiden. Hon ska ju vara min starka, fina, kloka mormor med sockerdricka och päronhalvor i sockerlag.