Slut. Poff. Borta.

Bygg&Riv-volontärerna är just nu i Tanto och tar ner utställartälten, volontärsområdet, backstage och scenerna. Om ett tag kommer all konfetti att ha blåst bort, och grusplanens damm kommer aldrig mer att täcka trötta volontärer och besökare, schlagerkvällen kommer aldrig mer att få trädens blad att vibrera.

Jag sov ut fullständigt och gick sedan ner i tvättstugan för att tvätta bort det sista dammet, de sista dofterna. Allt utom volontärströjorna är nytvättat, rent. Sommarstockholm luktar grillat, solen lyser in genom fönstren och det finns en längtan efter att skynda sig ner i tunnelbanan, sätta sig på ett tåg och inte andas frisk luft förrän man kommer upp vid Zinkensdamm. Det finns en längtan efter att se Kulturhusets Pride House-skylt, en längtan efter att upptäcka en grön tröja i folkvimlet och känna värme i hjärtat när man ser att det är ännu en ur Medieproduktions-gänget.
En längtan som är starkare i år än förut.
Tack vare Emma, Zarah, Bo, Mattias, Maria, Lars, Julius, Martin, Linus, Marcus&Marcus, Elin, Victoria, David, Oscar, Oda, Anna, Moa, Johan, Sven-Håkan och Peter. Var och en av dem har gjort saker och ting fantastiska på egna sätt. En liten del av mig har älskat dem denna veckan, och kommer att älska dem nästa år igen.

Det finns bara två ord som kan avsluta ett så utsökt Pride;
JÄVLA QX!