jag är så LYCKLIG!

http://rickfalkvinge.se/2009/02/17/sensation-eu-kraver-droppa-fra-droppa-ipred/

Bäst! BÄST!
Det finns inget mer jag kan säga. EU kräver - KRÄVER - att Sverige lägger ner IPRED och FRA. Jag älskar EU. Jag ska gifta mig med EU för att det är bäst och med Roswall för att han är fail.

Idag känner jag mig förälskad i Anders Björck, före detta orförande i Försvarets Underrättelsenämnd (FUN).
Han ställde sig kritisk till FRA och signalspaningen, varför han nu har avgått. Det finns inget man inte kan gilla vad gäller det här. Politiker som lyssnar på sina väljare (istället för att avlyssna dem) är värda all heder.Bilden kommer från susning.nu

Rättegången mot The Pirate Bay inleddes idag. De flesta vet nog detta, eftersom det får massiv uppmärksamhet i media.


Eftersom jag vet att det hela kommer dra ut på tiden lägger jag just nu tankekraft på att imponeras av Rick Falkvinge. När sover han? När äter han?
Han är en fantastisk drivkraft.


Igår hade vi möte med Ung Pirat Växjö. Styrelsen (jag, Martin, Daniel) samt vännen Sara och min sambo Fredrik kom. Vi hade i alla fall roligt, men jag hoppades på att två av våra medlemmar skulle dyka upp eftersom de sa så.
Nåja. Jag ska köpa nya huvudkuddar. Tur att jag kan ha radio i telefonen, så att jag inte missar rättegången!

Kel&smek,
JN

Det finns något så oerhört vackert i att sitta ihopkrupen i soffan, när allting runtomkring är tyst och stilla förutom kärleksfullt fågelkvitter från buren på andra sidan rummet.
Och så, plötsligt, hör man ett par mjuka vingslag, känner pyttesmå vassa klor placera sig på axeln och en liten, liten panna som trycker sig mot ens kind.
Jag älskar mitt lilla djur, som piper olyckligt om mina fingrar inte ligger i hans nacke och smeker hans dun. Speciellt när han är lika kärleksfull och mysig som han var idag. Det händer inte så ofta, men när det gör det är det verkligen magiskt.

Lika fantastiskt känns det när jag vrider på huvudet och Alastor plötsligt slår upp alla fjädrar på huvudet som en grönblågul tussilago och sluter ögonen, i väntan på att mina fingrar ska begravas även av hans fjädrar.
Speciellt om han hänger uppochner i buren, så att han vilar sitt vackra huvud i min hand och visar med all önskvärd tydlighet hur mycket han njuter.

Jag tror att djurägande ger en lika mycket tillfredsställelse som föräldraskapet.

05.40

Jag är alldeles för dålig på att sova.
Jag har inte fått tag på en av mina kursböcker som jag egentligen MÅSTE ha läst tills på torsdag.
CSN håller i mina pengar och gör mig less.
Jag spenderade en större del av natten med att stirra i taket och tänka ledsamma tankar.
Någonstans måste det finnas en ordentlig mening med vardagen.
Annelie, Bella, Nellie och Prinsessan är alldeles för långt borta.
Jag börjar få ordentligt ont i hörselgången men har inte råd att gå till vårdcentralen.
Mitt leg har gått ut och jag måste ha ett nytt snart. Helst för ett par månader sedan. (Nej, jag har inte skrivit den meningen galet.)

Ändå är jag rätt glad.
Jag lyckades få ut Sara på en date. Min sambo och jag har inte bråkat på flera veckor. Annelie är glad igen. Snart ska jag få träffa Caroline. Det är bra grejer, allihop, och dom väger alltsomoftast upp de mindre bra.
Man måste tänka positivt. Jag börjar kunna den grejen - på riktigt, inte bara inför omvärlden.

~JN

Jag har gjort nästan ingenting hela veckan. Ibland gillar jag veckor med ingenting, de ger mig tid att ligga på soffan och läsa bok efter bok efter bok (och sedan min sambo gav mig en handdator kan jag läsa eBooks precis jämt!) eller spela TV-spel.

Eller ta kort på mina djur!

Första bilden är min venezuelaamazon Alastor. Han antas vara tretton i år, men ingen har någon koll, det finns inga papper på honom och han skulle kunna vara hitsmugglad från Sydamerika. Vi köpte honom för ett år sedan den 10 februari (från och med då även hans nya födelsedag) och han är en väldigt annorlunda fågel nu. När han kom gillade han inte ens att man rörde vid burgallret, nu kan man klappa honom på vingarna ibland. Från att vara en fegis har han blivit riktigt modig och törs till och med gå ner på golvet utanför buren ibland!
Alastor är döpt dels efter Alastor Moody i Potterböckerna, dels en 720 radet lång dikt av Percy Bysshe Shelley.

Bild två är hushållets turturduvor, högerhörnet ockuperas av Ludwig - en sångparakit - och den gröna fläcken är en gulpannad kakariki vid namn Ophelia. Ludwig har inte bott hos oss särskilt länge alls, så han är fortfarande ganska kameraskygg, och 'Phelia vet inte hur man sitter still. Jag har bara en bra bild på henne... på min externa hårddisk som ligger för långt bort för att jag ska orka just nu.
Hur som helst är Ludde och 'Phelia kääära i varandra. De kräks i varandras näbbar (väldigt romantiskt i fågelvärlden) och sitter mitt i matskålen tillsammans.
Ophelia är döpt efter en av karaktärerna i Shakespeares Hamlet, Ludwig efter van Beethoven. (Tack, Nellie!)

Sist kommer min gosbebis, som jag fick i födelsedagspresent av min sambo nu i somras. Artemis är en nymfkakadua som föddes den 20 maj, jag fyller den 20 juni och sedan han var en månad har han bott hos mig. Jag har handmatat honom, flygtränat honom, badat honom och lärt honom pussas. Han är väldigt kärleksfull och vill hemskt gärna umgås med främlingar, blir gnällig om han inte blir kliad i nacken långa stunder i taget och har väldigt bra koll på vart man kan landa när man flyger runt lägenheten. Han håller på att lära sig att hålla saker i foten, vilket inte verkar vara så vanligt bland nymfkakaduor.
Artemis är döpt efter Artemis Fowl (ojojoj vad fyndig jag var när jag kom på det!) och charmar till och med kattmänniskor. Killen som pysslat lite med mitt foto - thec - till exempel.

Nu ska jag titta på film och äta morötter.

~JN

Jag har haft en rolig helg, för en gångs skull. Jag borde ha fler roliga helger, jag blir så mycket gladare när de tittar förbi.

Det började med att systerson Sebastian (faktiskt bara två år yngre än mig, ingen trodde på det när jag gick i skolan. "Man kan väl inte vara nåns moster när man är åtta?" Jo. Om ens syster är 20 år äldre) kom och hälsade på i lördags. Vi inhandlade lax, nori, gurka, crabsticks, wasabi och sushiris. Mitt under tillverkningen trillade thec och Elfan in efter en tour kring det småländska höglandet, på sin väg ner till Skåneland där de bor.

Min sambo och skåningarna parkerade sig i vardagsrummet och spanade in GTA IV, systersonen och jag var husliga och ordnade mat till tre av oss. Skåningarna tog käk från kinarestaurangen precis utanför porten, eftersom thec bara MÅSTE äta kinesiskt när han hälsar på.
(om någon tillhör demoscenen är thec en av medlemmarna i Outbreak, tillsammans med min sambo Illm och bekantingen Breakin. thec är även grundare till scene.se)
Under tiden ropade vi kommentarer till varandra, diskuterade möjligheter och hur ofattbart brutalt jävla snyggt GTA IV faktiskt är. Tro mig, jag kan ranta hur länge som helst om varje läcker detalj - till och med om småsaker som att Niko faktiskt blir blöt av vatten, eller att han säger åt spelaren att "this channel SUCKS!" när man lyssnar på radio i bilen.

Vi tittade på Garden State en stund också, det var trevligt att se Zach Braff i en seriösare roll än John Dorian i Scrubs. Inte för att jag inte gillar Scrubs (alla gör det) men det är en schysst kontrast och jag är ett stort fan av sådant. Brad Pitt och Johnny Depp har visat prov på liknande, i Fight Club respektive Fear & Loathin in Las Vegas.
Det jag fastnade mest för var dock det SJUKT bra soundtracket. Jag älskade det, jag ville ha musiken inopererad i mina öron och dansa för mig själv i ett tomt stort rum.

Sedan laddade jag ner ett par eBooks till min handdator (döpt till Mats efter ingen särskild, för en gångs skull). Bland dessa hittade jag Nick & Norah's Infinite Playlist.
Jag brukar inte vara ett fan av ljud - helst vill jag att det ska vara tyst, förutom cellomusik i bakgrunden och möjliga små ljud från mina fåglar. Den här boken lyckas dock beskriva känslan under musiken, hur det är att vara mitt inne i en grupp människor och känna hur pulsen lägger sig i takt med basgången, hur det känns som om kroppen pulserar och hjärtat vill brista medan man dansar utan att posera, utan att bry sig om de som är runtomkring, hur en främmande människas hud inte känns sexuellt intim men ändå går så fruktansvärt djupt för man delar något som känns lite större än en själv.
Lite sådär som det kändes på Sthlm Pride '08 när Bella och jag stod med massor av människor i genomskinliga plastregnponchos från Swedbank och drunknade i kärlek och toner från Hedwig & the Angry Inch. Det spelade liksom ingen roll att vi var så blöta att vi halkade inuti våra skor och lika gärna kunde ha gått rakt genom en sjö.
Det var lite större än vi.


puss&kram,
JN