Min mormor ramlade och fick en spricka i bäckenet i torsdags, så hon ligger på lasarettet över helgen. Jag ska snart in och hälsa på henne, älsklingstanten, och jag känner mig alldeles sjuk av ångest över att hon inte är hemma och mår bra.

Tydligen har hon morfinplåster som gör henne alldeles koko i ballongen också. Jag gillar inte när min mormor är lurvig i huvudet, det gör mig så bekymrad över framtiden. Hon ska ju vara min starka, fina, kloka mormor med sockerdricka och päronhalvor i sockerlag.